Field Target-tävlingen i Vittsjö - frågetecken och glädjeämnen

Då var jag hemma igen och ännu en gång är det dags för reflektion.

Mitt Air Arms S400 MPR FT hade gått som en klocka veckorna innan tävlingen, inga problem eller bekymmer med något sedan jag bytt rail och fästen. Det kändes för en gång skull tryggt och nu skulle inskjutningen gå som en dans.

Inte.

Satte mig ner och redan efter första skottet insåg jag att något var väldigt fel. På 30 meters avstånd låg jag 15 mm för lågt. Vad fan. Testade 50 meter och låg mer än 30 mm lågt. Fan igen. Ville liksom inte tro att det var sant utan fortsatte och trycka av kula efter kulla med samma dåliga resultat. Jaha, skulle detta bli ännu en tävling där prylarna skulle bli en begränsning?

I ren desperation klickade jag mig fram så att bössan tog rätt på 30 meter, sju klick fel i höjdled jämfört med originalinställningarna! Drog sedan några skott på 30 och 40 meter. Det verkade funka. Sedan var det dags att packa ihop eftersom tävlingen skulle dra igång. Mitt Crosman 1720T hade jag inte ens tid att skjuta in ...

Hängde lite läpp under säkerhetsgenomgången och tänkte att det här kommer ju gå sådär. Well, well, bara att försöka slappna av och ta det som det kommer.

Började med en marig station, tre långmål över en sjö och en del vind att tampas med. Fällde bara ett av dem, men var tillräckligt lugn för att kunna analysera skotten och se var träffarna tog. Skotten låg rätt i höjd. Gott!

Sedan rullade det på riktigt bra. Förutom ovan nämnda missar bommade jag en 25 mm-killzone och två relativt enkla 40 mm-mål i stående (avstånd cirka 20 meter). Jag måste ändå vara nöjd med resultatet - 25 av 30 mål fällda. Missarna kan jag inte skylla på materialet.

Fastnade på bild (foto Kent "börne" Nilsson):

Runda två var det dag för "tandpetaren" att bekänna färg - Crosman 1720T. Egenprecisionen i det lilla geväret är det verkligen inget fel på, men den är lite ranglig på grund av låg vikt och att den är så kort. Jag gick tillsammans med en debutant som lånade geväret för att kunna gå ett extravarv.

Trots utebliven inskjutning gick bössan bra och rundan slutade med 20 av 30 fällda mål, det räckte till guld i klassen. Jag hade skitkul och var riktigt avslappnad under hela varvet. Faktum är att det blev en påminnelse om hur kul Field Target faktiskt är, det är lätt att bli lite väl sammanbiten i 16J-klassen och bara fokusera på resultat.

Äntligen en tävling jag kan se tillbaka på och vara nöjd med. Nu väntar Laxå den 19 juni. I Vittsjö var det bara 8 grader till skillnad mot Göteborg där bössan gått som en klocka då det varit mellan 18 och 24 grader. Kanske är felet temperaturrelaterat?

Felsökningen kan börja.

Resultatlistan: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Snapphanesmallen3_maj2016resultatB.pdf