tisdag 10 juni 2014

Tredjeplats i Laxå Field Target

Som sagt blev det pallplats i Laxå Field Target-tävling i klassen 10 joule fjäder. Inte så himla mycket att vara stolt över kanske med tanke på att det var så få tävlande i klassen. Men jag är skapligt nöjd med insatsen och jag sköt bättre än i Onsala. Och det är det viktigaste just nu, att jag känner att jag gör framsteg och blir bättre.

En sak som var lite lustig, eller olustig beroende på hur man ser på saken, var att en funktionär räknade fel på mitt scorecard. Träffarna stod med, men när det skulle summeras så blev resultatet noll på två stationer där jag sköt fullt.

Av en ren händelse tog jag en bild på bössa och scorecard med iPhonen innan resultatet lämnades in till tävlingsledningen. Tur det, för annars hade jag missat felet.






Det blev lite snöpligt det hela, för det blev en särskjutning då vi var tre personer som hamnade på 19 poäng vardera. Jag sköt värdelöst och bommade på första skottet och det slutade med att en kille som är med både i Onsalas och Fuxernas skytteklubb knep tredjeplatsen. Trodde han, för det visade ju sig som sagt i efterhand att det var jag som skulle ha pallplatsen med mina 23 av 30 registrerade träffar. Särskjutningen hade alltså inte behövt äga rum.

Slutet gott allting gott. Tävlingsledningen ändrade resultatet strax efter det att jag skickat in min bild och de själva verifierat poängen. Så nu står pokalen där den hör hemma, närmare bestämt hos mig.

Jag är skitsugen på att sticka på nästa tävling som äger rum i Falun i slutet av juni. Tyvärr ligger det lite väl långt bort för att det ska vara praktiskt möjligt. Men man vet ju aldrig ...



lördag 7 juni 2014

Min nya passion

I höstas förra året kände jag att jag behövde något nytt i mitt liv. Något som var en stark kontrast mot storstaden, Facebook, pencil pushers och kaffe latte. Något som tvingade ut mig i naturen och fick mig att tänka på annat.

I samband med att jag tog ett par öl med mina bästa polare så beslutade vi oss för att kolla upp en pistolskytteklubb och se om det kunde vara något för oss. Sagt och gjort, Googlandet tog fart och ganska snabbt hade vi bildat oss en uppfattning om vad det hela innebar. Faktum var att det kändes väldigt styltigt och formellt. Framförallt så var instegströskeln hög och jag är alldeles för otålig som person för att det skulle passa mig.

Vet inte riktigt hur det kom sig, men jag råkade ramla över en gevärsskytteklubb som låg ganska nära Lilla Edet – Fuxerna Skyttegille. En klubb som funnits länge men legat i dvala för att sedan få nytt liv genom eldsjälar och ny inriktning. De hade gått från att vara en renodlad krut- och gevärsskytteklubb till att nästan helt och hållet fokusera på luftgevärsskytte. Deras utomhusbana bestod av en vall cirka 50 meter från skyttepaviljongen och i anknytning till den låg en liten klubbstuga. Jag och en av polarna stack dit på vinst och förlust och det visade sig vara trevliga människor, skön stämning och anläggningen låg mycket naturskönt. Det kändes väldigt bra helt enkelt.

Nu har det gått ungefär ett halvår sedan jag började och jag har hunnit ta både Gevärsskyttekort och  tävlingslicens. Dessutom har jag hunnit med att delta i några  tävlingar – en i Onsala, en i Laxå samt en klubbtävling som blev väldigt lyckad.

Jag har fokuserat mest på den sport som kallas Field Target. En sport som flera av klubbmedlemmarna tävlar i och tycker är kul. Field Target är en sportskyttegren där man med luftgevär försöker träffa uppsatta fallmål i form av djursiluetter på ett avstånd mellan åtta och femtio meter. Skyttet bedrivs ute i naturen och delas in i olika klasser beroende på vilken typ av luftgevär man använder sig av.

Det finns i dagsläget tre olika skjutställningar som används – sittande (eller liggande), knästående och stående. På en tävling använder man sig av den sittande positionen på cirka 80% av alla stationer. Utmaningen ligger i att träffa ett litet, litet område på figuren och få den att falla. Området som ska träffas kallas killzone och storleken på denna varierar mellan 15, 25 och 40 mm. 40 mm är väldigt litet när man sitter 50 meter bort. Om det dessutom blåser när man ska fyra av skottet så har man ytterligare en parameter som försvårar det hela avsevärt.

Den tekniska biten vad gäller den här skytteformen är ganska omfattande, men jag tycker det gör det hela ännu roligare. Man måste tycka att det är kul att skruva och customisera, annars blir man frånåkt fortare än kvickt.

Mitt nuvarande luftgevär är ett Feinwerkbau 300S Universal med ett Hawke Sidewinder 8-32x56 kikarsikte och ser ut såhär:

Under geväret sitter ett egentillverkat handstöd även kallat "Hamster". Främre benstödet får inte användas på tävling utan är mestadels till för inskjutning.

Bakkappa och kindstöd är relativt bra justerade för mig och min ergonomi.

Längst fram på kikarsiktet sitter ett motljusskydd liknande det som finns på kameraobjektiv.

Med hjälp av det stora sidohjulet bedömer jag avståndet till målet ...

... och sedan så rattar jag in det uppskattade avståndet på höjdratten ...

... eventuellt justerar jag förstoringsgraden innan jag skjuter.

Personligen brukar jag inte justera windage-ratten (vindratten) under tävling. Vind från tex höger kompenseras istället genom att hålla lite till höger om målet. Det krävs erfarenhet och träning för att bli duktig på detta.















Resultatmässigt har det gått okej för mig. I dagsläget finns det tyvärr inte så många utövare i Sverige, så att man placerar sig bra i en tävling behöver inte betyda att man är duktig. I min första tävling kom jag på delad fjärdeplats och nu senast i Laxå blev jag trea i min klass, men det viktigaste av allt är att jag känner att jag har förbättrat mig rejält sedan i höstas. Det går bättre och bättre och jag har fått blodad tand.

Jag hoppas och tror att den här sporten kommer växa rejält under de kommande åren för jäklar vad kul det är!

Här är lite bilder från de tävlingar jag deltagit i:
























Ett par länkar för den som vill läsa lite mer:

> Wikipedia om Field Target

> Ranking Field Target 2014

> Svårighetsgradering av Field Target-bana

> Uttagningsregler

Facebook-turbulens

Idag hände en lite märklig sak. Satt och småkollade på Fejjan och stötte på en kvinna, vi har gemensamma vänner, som kör med helt öppen och offentlig profil. Jag kan alltså läsa exakt allt som hon tar sig för utan att vara hennes vän på Facebook. Lite halvvågat kan man tycka såhär i tider av diverse digitalt bondfångeri. Eller inte, skit samma.

I all välmening  skrev jag ett meddelande till kvinnan där jag sakligt förklarade att jag kunde läsa allt hon skrev. Alltså att hennes Facebook-profil låg vidöppen för ickevänner. Ganska känslig information som boende, resor, semestrar, arbete etc rätt ut i cyberspace till allmän beskådan. Jag tänkte att det kanske helt enkelt var en sekretessinställning som missats, för vem fan vill frivilligt outa den typen av information om sig själv till folk man inte känner? Ärligt talat?

Tji fick jag ...

Kvinnan blev skitsur. Tyckte att jag var ett miffo som påpekat ovanstående och ville inte sluta ifrågasätta mitt oskyldiga lilla meddelande trots att jag bad om ursäkt flera gånger. I hennes värld var jag en idiot och en skurkaktig typ med ont uppsåt!

Jag har lagt detta bakom mig. Jag hoppas att Fru Överkänslig gjort det samma ...